söndag 16 april 2017

När ska man ge upp aktiv förvaltning?

Aktier är bland det roligaste jag vet och ett av mina absolut största intressen, men när ska man egentligen erkänna sina begränsningar och ge upp aktiv förvaltning?

Min portfölj har hittills i år underpresterat mot index - inte mycket, men ett par procentenheter - och det har fått mig att börja fundera på det här en del. Det är givetvis en otroligt kort period på bara ett fåtal månader då jag underpresterat, men oavsett så är det något jag har tänkt allt mer på.

Det är lätt att i efterhand säga vad och hur man borde ha gjort, men ett konstaterande är ju att jag hade haft en större förmögenhet och en bättre portföljutveckling om jag enbart hade valt att investera i indexfonder istället för majoriteten i enskilda aktier. Men hade det varit det motsatta - att jag överpresterat index - hade jag sannolikt inte tänkt alls på detta och istället möjligtvis tyckt att jag var någorlunda duktig. Men nu är det som det är, och jag har underpresterat.

Historiskt har min portfölj inte hängt med lika mycket i uppgångarna, men den har istället stått emot bättre vid nedgångar överlag och brukar generellt sett tappa mindre än index när börsen går ner. Det återstår givetvis att se om det kommer vara så även i fortsättningen, men så har det iallafall sett ut historiskt och historien kan ju ge en viss fingervisning om framtiden. När den stora kraschen väl kommer så kommer förhoppningvis min portfölj klara nedgången bättre än index och då är det ju fullt möjligt för mig och min portfölj att gå om och på sikt överprestera mot index eftersom portföljen inte tappar lika mycket och därmed behöver mindre för att gå om.

Vi får inte glömma att även erkänt duktiga investerare har underpresterat index enskilda år eller under vissa perioder, och då är det ju rimligt att anta att en amatör som jag i detta sammanhang också förmodligen kommer göra det någon gång.

Långsiktighet är i väldigt många fall nyckeln till framgång på börsen, och eftersom jag investerar med livslång horisont spelar utvecklingen på kort sikt mindre roll än om jag hade haft ett kortare perspektiv (även om det givetvis alltid är tråkigt att underprestera eller få en dålig avkastning). Men investerar man väldigt långsiktigt så bör man försöka att inte fokusera allt för mycket på den kortsiktiga utvecklingen (vilket för övrigt låter lätt i teorin men är betydligt svårare i verkligheten).

Det är nog lämpligast att mäta sin avkastning under 5-årsperioder för att få ett mer rättvisande resultat över hur väl man har investerat sitt kapital. Avkastningen under ett enskilt år eller andra relativt korta perioder säger inte speciellt mycket om hur duktig eller dålig man är som investerare - det är ju den långsiktiga utvecklingen som är relevant eftersom alla kan både ha tur och otur till och från.

Man bör också ta hänsyn till hur erfaren man är på aktiemarknaden och hur mycket kunskap man har på området. Är man ny, inte varit intresserad speciellt länge och inte lärt så mycket om allt som finns att lära sig så är det sannolikt så att man inte kommer få några grymma resultat om vi bortser från eventuell tur. Jag har exempelvis varit aktivt intresserad av börsen i cirka 2 år och jag har lärt mig massor under den här tiden, men det finns givetvis så otroligt mycket kvar på området att till sig och det är en resa som aldrig tar slut. Detta innebär ju i sin tur att jag knappast kan förvänta mig att kraftigt överprestera index såhär i början av min investerarkarriär utan att det är sådant som tar tid och får ta tid.

Men underpresterar man konsekvent mot index under flera 5-årsperioder bör man nog fundera lite över om aktiv förvaltning verkligen är det rätta, och om det egentligen inte vore bättre att slänga in kapitalet i indexfonder istället. Aktieinvesteringar är inte för alla och det gäller kunna inse det och helt enkelt vara ärlig mot sig själv. Det gäller ju dessutom att man hela tiden tar till sig ny kunskap på området och inte tror att bara för att man är aktiv i sina placeringar och tiden går så blir man en bra investerare.

Slutsatsen är alltså att jag givetvis kommer köra vidare med min aktieportfölj och mitt aktiva urval av aktier. Men jag ska försöka tänka mer långsiktigt och dessutom mäta min avkastning under 5-årsperioder (när det väl är möjligt) för att få ett bättre och mer rättvisande resultat jämfört med att enbart kolla utvecklingen under ett enskilt år eller andra kortare perioder. Det gör att jag har tid och möjlighet att ta till mig mer kunskap för att på sikt bli en bättre investerare och dessutom att jag får in ett mer långsiktigt tänk så att jag inte fokuserar allt för mycket på den kortsiktiga utvecklingen.

När ger du upp aktiv förvaltning?


Prenumerera på mitt nyhetsbrev!
Image courtesy of Sira Anamwong at FreeDigitalPhotos.net

9 kommentarer:

  1. Jag har aldrig förstått varför man måste jämföra sig med index? Precis som att du inte bara kan köpa när en aktie är lägst värd och sälja när den är högst värd är det i praktiken inte lika lätt att bli förmögen på indexfonder som det låter.

    Många hyllar indexfonder nu på toppen av en högkonjunktur där de under de 3-5 senaste åren varit en mycket bra investering. En OMX30-fond är inte nödvändigtvis en optimal investering de kommande fem åren.

    Dessutom måste du i någon mån tajma marknaden och minska/öka vid rätt tillfällen om du ska tjäna bra på indexsparande.

    Jag försöker inte slå index och nöjer mig med att ha aktier som ger mig 4-5 procent per år i utdelning. Det gör att portföljen växer av ränta-på-ränta-effekten. Så länge företagen går bra och vinsterna ökar kommer även aktiekursen öka vilket ger mig de där sju procenten per år i utdelning och kursvinst totalt. Det räcker långt nog och jag behöver aldrig på allvar fundera på om jag vill sälja eller inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att jämföra med index är relevant till viss del då du kan få den exponeringen gratis, och utan att lägga mer än 1 min för att få igång sparandet och sedan några få minuter / år för att ändra storlek på överföringar etc.

      Och indexfonder är precis lika bra som aktier i övrigt i både högkonjunktur som i lågkonjunktur.

      Och jo det är lika lätt att bli rik på indexfonder som det låter, och att tajma marknaden är just det som man undviker i sparande i indexfonder.

      Sett över flera år så ökar index i snitt 7% eller 11% (eller däremellan) beroende dels på vilka perioder man jämför och dels vilket index man kollar på. Exempelvis har sverigeindex gått bättre än usaindex, men om framtiden är sådan kan man däremot inte veta.
      Genom att köpa varje månad så slipper du just det som är svårt, tajming. Du kommer köpa på toppen och du kommer köpa på botten. Om det sedan med 98% (och några decimaler) ger samma eller bättre avkastning än alla dem som lägger timmar efter timmar på det så ser jag inte det dåliga?
      Istället för att lägga 100 timmar på börsen med 1.2% chans att överprestera kan man istället lägga dem 100 timmarna på att jobba på sitt vanliga jobb, eller något annat intresse som har en chans på mer än 1.2% att ge något för det.

      Och att du säger "jag försöker ha aktier som ger 4-5% i utdelning" gör ju att du per definition ligger 3-6 procentenheter under vad du skulle kunna få utan att göra något som helst. Istället nöjer du dig nu med sämre avkastning samtidigt som du (troligtvis) lägger enormt mycket mer tid än ett par minuter.

      Radera
    2. Varför skulle man inte vilja jämföra sig med index?

      Jag vill kunna sätta min avkastning i relation till något, vilket då enklast görs genom att jämföra sig mot ett rättvisande index.

      Precis som Anonym är inne på så går det att få exponering mot index helt gratis (eller för en väldigt låg kostnad) och du kan dessutom helt automatisera ditt sparande och därmed ta bort känslorna helt vilket gör att du både slipper försöka tajma marknaden och också undviker olika psykologiska fällor. Detta bör ge en klart godkänd avkastning kring 8-10 procent per år över tid.

      Indexfonder är en väldigt bra produkt för väldigt många, och det är klart att även de har sina svagheter som alla andra produkter, men det är också en enkel sparform som bör ge en hygglig avkastning i kombination med andra fördelar.

      Det är väl klart att man vill hänga med börsen i allmänhet, eller? Går börsen upp 15 procent per år framgent (vilket inte är speciellt rimligt men vi tar det som exempel) så skulle jag inte vara nöjd med 7 procent i årlig avkastning eftersom det skulle innebära en kraftig underprestation.

      Utdelningarna är viktiga för mig och det är ju tänkt att jag ska kunna leva på dem så småningom, men jag vill ju ändå ha en någorlunda bra totalavkastning i relation till index. Alla utdelningsinvesterare verkar inte tänka så, men så känner jag iallafall.

      Utdelning är trevligt och mitt stora fokus, men man får inte glömma helhetsbilden.

      Radera
  2. Visst kan man lägga allt i indexfonder men då förevinner ju 95% av det roliga! :D

    SvaraRadera
  3. Hmm vad jag hört så är det väl rätt svårt att slå Index ändå. Inte omöjligt givetvis, men heller inte lätt.

    Varför jag väljer att investera själv är för att man får en ökad lärdom och för att det är roligt.

    Då kan några procentenheter i början på ens resa vara det värt :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man bör nog inte förvänta sig att utklassa index något enormt, men kan man ligga i linje med index eller aningen över så blir ju det rätt bra också troligtvis.

      Ja det är riktigt skoj att investera direkt i enskilda aktier och dessutom lär man sig ju mer om bolag och hur de fungerar jämfört med om man bara lagt pengarna i en indexfond.

      Indexfonder är en bra produkt, men det är ju så otroligt tråkigt :-)

      Radera
  4. Känns som det är läge att ligga med stor kassa för något är i görningen vilket öppnar för goda insteg framöver?!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är möjligt.

      Jag har alltid lite kassa, historiskt kring 10 procent, så jag står redo att ta tillvara på bra köplägen när de väl uppstår. Men det kan mycket väl vara så att man bör öka på kassan en aning going forward.

      Radera